söndag 16 juli 2017

Flera dagars rapporterande


Räka försöker ignorera transporten. Vi ägnar en hel del tid åt att fundera på saker.

Måndagens transportträning med Räka gick mkt bra igen. ConfidenceEQ i näsborrarna och start med promenad igen. Räka var mer avslappnad, kunde titta och känna på transporten (till att det blev att han lekte lite mkt med den), vilket är stort för Räka! Räka har varit så spänd att han försökt att titta bort ifrån transporten, ignorera den och kan inte utforska den, vilket inte precis bidrar till att bli mer avslappnad. Klart man blir rädd för saker man inte tittar på.... Så framsteg!
Jag var lite väl persistent så Räka gick även på förbi sin komfort-zon vilket gjorde att han gick helt in i transporten, inte kunde äta och sedan fick bråttom, i vanliga fall hade han då backat ur, nu såg han fronturlastnignen och tyckte tydligen att den såg bra ut och i sin stress så hade han inga problem att försöka mangla matte för att komma ut där. Fick bli avslut där då han ändå gjorde något som är delmål.
Nirma fick bara foder i hagen.


Räka smyger på läskiga maskindelar.

Tisdagen och mer transportträning för Räka. Det började dock skituselt med att transporten hoppade av bilen (vilket är skitlustigt då jag låser den mot bilen?!?) och såklart var spännet på tampen som fäster i transporten på handbromsen rostigt och när transporten hoppade av och tampen spändes gick spännet sönder så att handbromsen inte drogs åt!!! Gaaaah. Jävla skit. Så transporten gled ner i diket istället och fick sig en kyss på fjädern som hjälper till med att öppna/stänga fronturlastningen. Eftersom jag blir trångsynt och envis som en åsna så åkte jag över för att lastträna ändå efter att supersnälla bonden hjälpte mig lappa ihop och undersöka släpet. Rätt bra irriterad, frustrerad och inte riktigt på humör för att vara tålmodig så borde man ju egentligen stå över att träna sin känsliga häst. Men jag är inte alltid smart. Och Räka gjorde som han gjort upprepade gånger, på dagar där man tycker att han logiskt sett borde få nervösa spattanfall så samlar han ihop sig och visar att han visst kan. Så som när hela stallplan var fylld utav unghingstar som tränades i ledning och vi lasttränade och Räka gick på bara sådär. Så Räka var skitduktig trots dum matte. Han var bara sådan gullig liten tott redan i hagen så han gjorde allt mkt bättre för upprörd matte <3
Nirma fick öva mer fri ledning i hagen. Åt ena håller är svängandet bort ifrån mig lite knepigare och hon sätter det inte säkert ännu, åt andra hållet höjer jag allt mer emot att det är flera steg hon ska ta. Jobbar på att få in kvickare backningar och backningar utan att jag backar. Nirma börjar bli allt mer arbetssam och håller på att bli allt mer klickerklok :)


Nirma och stona travar iväg. De satte av i galopp sedan och jag tänkte sak jag tänkt flera gånger när jag ser dem galoppera ihop; Nirma har noll känsla för att köra någon typ av kapplöpning och ta i. Hon kan glatt skutt-galoppera och sakta hamna längre och längre ifrån resten av flocken. Hon ser även ut att ha mkt sämre galopp än Räka & Mino.

Torsdag så fick båda hästarna hagträna. Med Räka repeterade jag hållning och drillade det en del i skritt och halt och försökte sedan leka med att få med oss det i ryggnignar och trav. Med mig på hans högra sida så känner han sig säkrare och gör riktigt bra ifrån sig, hans vänstra sida måste jag lägga mer energi på, där är det mkt osäkrare.
Nirma fick fortsätta på ledningen och jag fortsatte jobba med att få säkrare vändningar bort ifrån den svåra sidan och repeterade att få flera steg i taget åt det lättare hållet.


Ifrån i måndags. Jag försökte leka med att byta hål att gå in i. Räka fastnade dock i att utforska transporten.

Lördag stallbesök av gamal stallkamrat och vi hade roligt att disskutera exteriör och mentaliteten på mina små djur. Räka var riktigt fin med hund med, duktiga duktiga Räka. Så kul att någon som sett Räka typ en gång i halvåret sedan han var liten fjärt som ser hur mkt det går framåt och utan att jag säger något säger typ detsamma som är min plan.


Jag försökte fånga Räka uppställd när han inte står och visar hjorthalsen...


Inallning av Räka.




måndag 10 juli 2017

Bättre transportträningspass med Räka! :D

Så efter två skitna dagar så hade vi en bättre dag. Räka är rätt förlåtande liten häst ärligt talat, kom vid inkallning och allt. Jag höll mig till planen och smetade på confidenceEQ mellan näsborrarna så fort han kom fram till mig och hade öppnat upp även frontutlastningen. Började dock med en liten promenad medan medlet på mulen fick kicka in och för att Räka skulle vara på bra humör, för Räka älskar att vara ute och gå och gå i skogen, då är han som gladaste, mest avspänd och bjuder på själv.
Planen var att alltså se om Räka kan träna på att gå igenom släpet och lära sig slappna av mer genom det. Jag vill dock ogärna ha honom  ut genom fronturlastningen då det gick dåligt sist, så han får kliva på ifrån det hållet med nu. Prioritering är enbart att han ska vara avslappnad och själv villigt kliva på. Och hellre inte kliva på så många steg men med avslappning än att kliva på helt och hållet och vara spänd. Räka var halvvägs in åt båda hållen och kunde äta flera tuggor i följd. Jätte mkt bättre än sista dagarna!

Nirma fick bara krubb i hagen.

söndag 9 juli 2017

Fredag+Lördag, Räka & jag är inte helt sams


Jag försökte kissa hund och få med mig Nirma utmed stängslet till grinden där jag parkerat bilen med sakerna, men med ny häst som inte varit ute i hagen typ ens en timme så var Nirma inte vidare säker på att följa med mig. Ljud på om man vill höra Nirma ropa tillbaka till mig :P Nirma är mkt pratsam ung dam som oftast ropar tillbaka när jag ropar på henne :D


Fredag, Nirma fick gå en kortare promenad ihop med fröken gul. Var lite skötsammare och mer med mig men fanns en hel del att önska fortfarande och märks oh so tydligt när damens koncentration vaklar eller hon blir trött.


Liten Räka innan vi haft dåliga träningspass.

Räka fick hålla på med transportträning. Det gick ärligt talat inte vidare bra. Räka var lite lätt stirrig och kände sig inte alls bekväm med släpet. Så överlag var han inte bekväm med mer än att stå med alla 4 på lämmen och huvdet i transporten. Så han fick stå så och äta. Men var bara allmänt skiten dag för honom och mig där hans intresse för transporten inte var stort och det inte var på bättre nivå än att småsaker som brukar vara ok som grindhantagen till hagen var nog för att göra honom uppstressad (fjädrarna i grinden knorrar lite). Räka fick paus medan jag körde tillbaka släpet och sedan skulle jag och gulhästmatte hämta in pojkarna på nytt och då kände Räka inte ens för att komma på inkallning utan var först intresserad av att umgås med mig när jag gick runt och höll på med annat :/
Gick ok att komma in i stallet däremot med lille herr gul som täthäst ;)


Fredagens start på transportträningen. Saker händer ju inte i så högt tempo, så jag har speedat upp större delen av klippet. Jag står och hoppar på lämmen för att Räka ska träna på att höra och känna den röra sig, det är en av grejerna han har problem med.


Lördag och Nirma fick bara bli fodrad i hage, är väldigt torrt nu och inte mkt kvar av betet :( Nirma flyttar dock snart. Båda mina pållar kommer i vinter bli installade då jag flyttar med en stallkamrat som hyr helt stall, Nirma drar först ihop med hans stoåringar och Räka får komma inom sin uppsägningstid när han är redo att åka transport typ.... För Nirma's del är det mest att det kanske blir lite lugnare i mindre flock och hon får behålla sina åringskompisar, för Räkas del blir det stort plus i att han förhoppnigvis inte får regnskållor när han får komma in på box varje natt och torka ut och på så vis får ner smärt-problematiken i ryggen som varje år ökar spänningen och påverkar våran relation till det sämre. Finns även bättre ridbana och ridhus så att jag lättare kommer kunna jobba mer med honom.



Räka tog jag först in i stallet, vilket gick plättlätt :D Planen var att verka iallafall framhovarna då de blivit toklånga och jag hade förväntat mig att han liksom tidigare sommrar skulle röra sig så pass mkt att han skulle slita ner dem självmant hela sommaren så Räka har tid först mot mitten av augusti med hovslagen... Räka tröttnade dock snabbt på att stå i stallgången. Jag tror det verkligen var vad som hände. Han har inte så lång koncentrationsförmåga och tyckte att det fick vara bra och ville gå ut igen. Han såg faktiskt inte rädd ut, vilket är lustigt för Räka ser typ rädd ut 75% av tiden. Så jag försökte ordna med min mor och kraftfodret så att Räka skulle få optimerade förutsättningar för att hålla sig sysselsatt och nöjd med att stå i stallgången medan jag fixade hans framfötter, men nä. Räka var inte med på det. Han var allmänt grisig att ha att göra med så mitt tålamod tog faktiskt slut. Så jag röt till mot honom om vad håller han på med??? Och för typ första gången någonsin så blev inte Räka skrämd av att jag blev arg på honom(!). Wow. Inte för att det precis hjälpte jätte mkt heller att ryta till på honom, men han var lite extra matte-gosig efteråt vilket inte är riktigt normalt Räk-beteende.
Så för att varva ner så promenerade vi lite och det fungerar iallafall bra.


Räka driver mig galen ibland...

Sedan transporten som vi nu alltså måste tjata så ofta det bara går. Räka var inte lika avig som igår, utan tillbaka till att vilja vara matte till lags och går helt in i transporten, men är så pass spänd att han inte ens kan äta där inne :S Så typ halvvägs in är på nivå att han fortfarande kan äta och på så vis jobba på att slappna av. Men halvvägs in vill tydligen inte Räka vara, suck.
Jag har nu två saker jag tänkt prova att ta till:
1. prova fronturlastningen igen. När jag provat den tidigare skrämde den Räka.... Men var länge sedan nu.
2. ge Räka confidenceEQ som är feromon som ska inverka lite lugnande. Jag har köpt på mig tidigare i våras så jag redan har hemma. Jag tänker att blir Räka lite lugnare så kanske det blir lättare för honom att träna på släpet och inse att det inte håller på att anfalla honom och att det kanske kan hjälpa oss framåt i träningen.




Helt inne på lördagen.

fredag 7 juli 2017

Onsdagens promenerande


Inkallning av Räka

I onsdags var jag ute med planen att transportträna Räka men ägaren till transporten hade råkat plocka med sig nycklen så blev att skjuta på det. Gulhäst-matte och jag hade istället bestämt träff och tog först en promenad med Räka & lille herr gul. Först fick de gå in stallet, vilket jag inte gjort nu med Räka sedan jag kom hem ifrån USA. Räka tvekade bara lite grand och följde sedan sin stadiga lilla 1åriga kompis in.
Sedan gick de på promenad och Räka fick öva mer på ledning (fram, halt, backa, travfattningar, svängningar osv) och att bära upp sitt huvud med annat än hjorthalsen. Han var riktigt duktig på det. Räka kände sig tydligen lite stöddig över sin 1åriga kompis och bjöd på att brösta upp sig lite extra och visa lite frambensgest(!).


Räka hälsar på annan 3åring.


Räka använder 2åring som kliträd.


Jag är inte säker på om det var Räka eller på Mino som hände förra året, men Räka tappar nu pigment kring ögat. Syns både i ögonvrån baktill, neråt och framtill ovanför ögonvrån.

Sedan Nirma och fröken gul. Jag jobbade lite med Nirma medan fröken gul sadlades på och då var hon lugn och duktig på att följa mina anvisningar. Precis i början på promenad var hon sedan lite på tårna och hoppade till ett par gånger(!), inte likt Nirma alls! Hon var sedan bättre än sist med att inte ligga på och försöka mangla mig och höll sig lugnare. Men blir fortfarande lite väl uppe i varv och vet inte vad promenad går ut på eller vart fokus ska ligga. När vi kom ut på öppet fält, som dessutom man kommer ut på efter liten nerförsbacke så laddade Nirma till lite och körde lite bockelibus. Eftersom hon ändå var uppstissad och det kröp i henne så tyckte jag att hon kunde få köra runt lite mer och manade på henne runt mig. Nirma bockade sig runt flertal varv sedan försökte hon dra på lite mer och då var det bara hejdå. Så Nirma satte av runt på stora fältet och galopperade som en tok medan jag, fröken gul och & gulhästmatte stod där och väntade ut henne. Duktig extramamma den där gulhästen som stod på halvlång tygel medans Nirma for runt i full galopp med bockelibus framför nosen på henne, inte alla som skulle gå med på det precis!
På hemvägen sedan så snodde gulhästmatte Nirma och testade att ha henne som ridhäst. Nirma var lugn med det men det där med att lyssna av vad någon ville utöver hon själv var väll inte precis högt på listan...


Nirma sprang in i halt.



Gulhästmatte & fröken gul med Nirma i rep bakom.


Jag tycker det blev rätt fint med den gröna vegitationen.



Lite arbete med Nirma i hagen. Var egentligen mest fokus på förflyttningarna bort ifrån mig, men gjorde sig inte så bra på filmen.

måndag 3 juli 2017

Mer transporttränande för Räka & Nirma tränar på att ge matte utrymme

Torsdag var jag ute och Räka blev bara pysslad med i hagen. Nirma jobbade jag i hagen. Tanken är att belöna att kliva undan för matte på olika vis och akta sig för att mangla matte så att det kommer in högt i "byrålådan" på beteenden. Nirma var mkt bra liten elev som jobbade på ordentligt.


Nirma och de andra småtjejerna vilar en del.

Lördag och jag var och hämtade transport för att se hur traumatiserad Räka var. Räka visade igen på hur mkt eagerness to please han har. Jag har sagt det hela tiden om honom; han kommer ha jätte fin ridbarhet om man bara kommer förbi nervigheten och att han gärna tar till att bli spänd. Han är så jäkla mån om att göra rätt och vara till lags. Så även om han var rädd för transporten så vet han att det är det matte vill och försöker bjuda in i den. Men vi måste jobba upp att han kan slappna av igen, när han går upp och blir spänd så tål han noll för att det ska bli att han hoppar till och tar till flykt.
Nirma fick igen jobba i hagen på att vara mer uppmärksam på vart matte är och lära sig lite beteenden som känns lite artigare. Hög prioritering på att vända bort huvudet, halter, backningar och att vända bort ifrån matte.


Räka nästan helt inne i transporten.

Söndag och Räka fick igen umgås med transporten. Han var helt inne men det är med för stor spänning. Lagom nivå att jobba på att kunna få ner spänning är med i stort bara huvudet i transporten... Suck. Han var lite mer disträ och behövde mkt tid att tänka på om det här verkligen var vettigt.
Nirma fick mer repetitioner på att svänga bort ifrån matte. Ifrån vänster sida var hon lite tveksam och försökte ett tag ta till att slå med frambenet istället... Inte riktigt vad jag önskar mig. Men gick att shape:a om, men behöver helt klart mkt mer repetitioner för att sitta riktigt hårt och bli prioriterat beteende.

Transportträning måndag: Nirma+++, Räka :S

Så jag är en vecka efter...

Söndagens träning med Räka gick ju långt över förväntan och jag var skitnöjd med honom. Så på måndagen så gjorde jag same shit som jag ofta gör och var kvar i gårddagens toppenträning medan Räka tyckte att det blåste och var upprörd över det redan när vi gick till transporten. Planen var att jag skulle haft med mig transportkrubban och provat att ta upp frambommen så att han skulle gå in emot bommen. Men jag glömde transportkrubban så tänkte att jag kunde försvåra genom att han skulle gå på smalt istället. Trots att Räka var lite spänd över att det blåste så gick han på helt ok brett och han tittade bara kort stund på mellanväggen innan han klev på med den. Så han gick in fint smalt. Jag var rätt bra nöjd och hann väll typ tänka att det kanske håller på att bli vettig häst av Räka ändå.
Sedan råkade Räka röra rumpan emot mellanväggen. Mellanväggen som inte brukar vara där som brukar stå snett bort emot andra sidan. En normal häst hade nog inte tyckt att det varit en stor grej. Men Räka är Räka så Räka för panik.... Och börjar stampa runt som en galning, för nu är han skrämd och vill ut, men han är rädd för mellanväggen och vågar inte gå ut det hållet. Så istället börjar han känna på hästskötardörren som stod öppen för mer ljusinsläpp. Så jag gick runt och stängde igen den för att Räka inte skulle fastna halvvägs ut där och så flyttade jag mellanväggen. Så fort mellanväggen kom bort så kunde Räka backa ut.
Så där försvann allt arbete med att bygga upp tillit och förtroende för transporten typ... Suck :(


Lätt sänd Räka innan transporten skrämde honom.

Efter det var Räka allmänt spänd och även om han bjöd på mot transporten (för tydligen har han förstått att det är vad matte vill och han är väldigt fjäskig i att vilja vara till lags) så var han så jäkla spänd över det så att han bara skrämde upp sig själv ännu mer. Så han fick i stort bara stå och äta sitt foder på rampen. Vi var tillbaka till att inte ens vara i transporten :S


Glad liten Räka <3

Nirma fick för andra dagen känna på transporten. Hon var lite brötig igen, men kunde där emellan korta stunder fokusera lite så att jag kunde be henne om saker och då gjorde vi en lek av att klättra på rampen åt alla håll. Nirma verkade tro att hon är en bergsget och uppskattade klättring på ramp. I typiskt Nirma-stil så blev hon dock ibland förbannad på rampen då det liksom är en kant på den och står man inte ordentligt på rampen eller har koll på sina ben så kan man liksom glida av rampen och så... Nirma har ju ett temperament som gör att om hon springer i hagen och halkar på sten så stället hon sig upp och försöker slå stenen med sin hov sedan (true story!).
Hon har inga problem alls med transporten och att det skulle vara läskig på något vis med att den rör sig lite eller är ett smalt hål att gå in i, så hon var inne flera gånger.


Nirma i transporten.

Nirma fick även sällskap med en stadig madame på promenad. Nirma blir lite väl till sig och prioriterar mest sig själv och sina känslor och behöver helt klart öva mer på att få komma ut, se saker men ändå vara närvarande med matte...

tisdag 27 juni 2017

Söndagens transporttränande, Räka är en superstjärna!!

Söndag så var min mor med ut. Inte på topp-humör efter att Anton somnat in dagen före och jag blev rätt rejält irriterad och stressad på unghingst i hagen som sätter igång farliga scenarion och hade inte lyckats släppa min stress-frustration när Räka gick in ifrån hagen för att transportträna. Min mor och jag tänkte direkt att det kanske inte ens är värt att försöka då det var gruppträning av unghingstar med NH-tränaren och de vimlade runt med tjoho på stallplan. Dvs sådant som Räka inte tål.
Men ibland så visar han att han visst förstått saker vi tränat och är bara så jäkla klockren och duktig liten häst. Vi har liksom inte umgåts med transport på närmare ett halvår.
För Räka hade jätte fint sug in i transporten och klev på avslappnat och fint som ingenting. Han stod inte så långa stunder som jag kanske önskat, men med tanke på allt runt omkring och vart vi var sist vi tränade så är det helt klart över förväntan. Allt som är avslappnat och frivilligt är bara super! Upprade gånger in och jag fick hålla tillbaka honom ifrån att gå in då suget var så stort. Jätte skoj, både min mor och jag var förvånade :D

dan Nirma. Nirma tyckte det var jätte skoj att komma ur hagen, men desto närmare vi kom stallet på sluttampen så blev Nirma brötig. Alltså skrikig, gjorde sig stor, lite spänd, trampade runt/stod still och slutade hålla koll på mitt vs hennes space. Hjälpte inte att märr i hage gärna stod och skrek hon med så Nirma hade skriknings-kompis som hejade på det hela.
Lite folk och bil+fyrhjuling vid transporten vilket inte bekymrade Nirma något större och transporten förstod hon inte ens att det var något att stirra på. Hon var dock lite blockerad i sin brötighet men kunde gå in för att stjäla lite korta nävar krubb. Inga problem med transporten, utan allt var bara ovanan att komma ur hagen och se saker. Jag kände mig nöjd med henne så fick vara bra med bara fronten in i transporten.
Tillbaka ut till hagen och damen drog på väldigt och fortsatte stänga ute mig lite. Jag föll först tillbaka lite på aversiva metoder innan jag kom på att ge henne mer utrymme och val och sätta upp scenarion där hon hamnade i postion att göra rätt så jag fick något att berömma. Blev riktigt bra stundvis, men hjälpte inte att hennes hagkompisar stod och ropade på henne långt i förväg... Nirma är typ populär eller något, de andra ropar väldigt efter henne, inte hjälpsamt. Nirma var dock duktig på vägen tillbaka men krävde konstant arbete ifrån min sida.

Onsdagens stallbesök; ledträning

Jag ligger denna gång efter pga depp och pyssel med hundens hälsa... Var ute i onsdags och hade som mål att båda hästarna skulle ledas upp till stallen för att de inte blivit ledda på länge och inte varit uppe vid stallplan på länge så ska de transportträna i helgen kan det vara bra att checka av det....

Räka först. Räka var på bra humör, inget mer huvud-twitchande :) Jag försökte förekomma att Räka skulle bli stirrig och annat genom att jobba på huvudpositionerande och började han spänna sig så gjorde jag halt och så fick han stirra klart innan vi gick vidare för att inte hamna i stirrigt läge där han stänger mig ute och vi får mer rörelse än vad som är önskvärt. Blir liksom svårt att få tillbaka honom när han väl är där.
Jag var jätte nöjd med ledandet av Räka, han var följsam, kontaktsökande och arbetsvillig. När han däremot skulle stå på stallplan och äta sitt kraftfoder var saker läskigt, vilket jag tycker kändes lite onödigt, men det är Räka det...


Träningspass ifrån tisdagen?? eller feldaterat. Träning i hagen. Lite klick för huvudposition och rump/sidvärtsflytt. Räka hade ju förträngt rump-flytt så vi har inte hela serier med sidvärts i portföljen längre utan jobbar på att få upp rumpa och bog separat i bra rörelser igen.

Nirma tyckte allt var jätte skoj först men blev sedan brötig närmare stallet. Så som i skrikig, spänd, bara allmänt tar för mkt plats typ och stänger mig ute. Gick in i lösdriftsstallet och fick sitt foder och då verkade hon känna sig lite mer hemma så vi kunde göra lite skötsel och så även. Sedan ut och skrika lite mer på vägen bort ifrån stallet. Ut i hagen och Nirma fick lite väl bråttom vid släppning så för att få ett bättre avslut gick jag ut efter henne och kallade in henne på nytt. Sedan gjorde vi lite basic övningar som jag kände att vi bara introducerat men kanske inte tränat in ordentligt alls. Så som att vara lite artig och inte hänga på matte och tigga ("artig" = vända bort huvudet/rakt huvud), fri ledning i hagen, halt, backa och vändningar bort ifrån matte. Nirma gjorde mkt bra ifrån sig :)


Varför jag pratar om hjorthalsen och träna hur man bär upp sitt huvud en del..

måndag 26 juni 2017

Anton fått somna in

Så Anton fick somna in igår.

Han råkade ut för något i tisdags som gjorde att han fick trakealkollaps, men bättrade på sig precis till det att vi kom in i till veterinären (södra djursjukhuset som som vanligt varit jätte trevliga, proffsiga och gett bra service) så att han typ bara var tungandad och hade lättare upphakningar. Lugnande+syrgas och hem. Hemma under kvällen så var han bara slö och inget normalt fungerade. Sov i min säng och jag vaknade minst varje timme av att han står upp och kämpar för att få luft.


Bild på ung lilleman.

Onsdag så ville han fortfarande inte äta/dricka, sköta något toa-behov, var jätte slö, såg helt klart smärtpåverkad ut och fick rätt dåliga andningsvårigheter = in till veterinären på nytt. Såklart andades han igen bra hos veterinären men han var helt klart väldigt smärtpåverkad och visade väldig smärta i rygg, höft och knän och hade lite inflammerade analsäckar. Så metacam (smärtstillande/antiinflamatioriskt). Hem igen och han var tillbaka till att kämpa för luft på kvällen igen. Vid midnatt ringde vi därför vårat jourdjursjukhus i trakten (bagarmossen) som sa att de kan behandla symtomen men man behöver rätt säkerligen göra något mer än det för att få beståelig hjälp och att kan vi så är det bättre att uthärda natten och åka till vårat vanliga sjukhus, men blir det outhärdligt så kan vi själklart komma in. Svår avvägning med hund som verkligen inte gillar att vara hos veterinären och det lugnade ner sig en stund (kommer typ i skov). Men under natten höll på det på igen.


Snoffsig chiuhuahua.

Torsdag och vi var helt inställda på att stiga upp för att åka till sjukhuset så fort det öppnade, men då lugnade det äntligen ner sig och han kunde sova lite. Så vi avvaktade och hoppades ju såklart på det bästa med att andningsproblemen kanske började lägga sig. Var bra större delen av dagen men på senare em, hela kvällen och natten höll det på igen.


En av Anton's favorithästar; Clappen.

Fredag och han var bara så jäkla slutkörd, så hänga på låset och in på nytt. Hade han varit min på pappret så hade han fått somna in vid det besöket. Min syster var dock inte med på veterinärbesöket.
Hade lättare andningssvårigheter hos veterinären under stora delar av tiden veterinären var inne och veterinären fick se film på hur kämpigt det är hemma. Hon hade helt klart varit redo att låta honom somna in med... Eftersom han uppenbarligen fortfarande var smärtpåverkad och hade mkt andningsbesvär så blev det medicinbyten. Prova kortison för andningen (vilket dock mest täcker symtomen än hjälper problemet...) och byte till morfin-preparat då metacam inte går med kortison och han behövde starkare smärtstillande. Prova medel mot noskvalster bara för att och det låter ju som problem även i övre luftvägarna ibland. Hem och hade ok kväll men under natten var det kämpigt igen.


Lördag och han var så jäkla slut igen. Kunde knappt kissa på morgonen. Tog ett bra tag innan han hade ork eller intresse för att äta. Var förjävligt att medicinera honom då han blev upprörd av illasmakande medicin och fick kämpa länge efter för att andas. Lugnade sedan ner sig och vi tänkte att han älskar att åka till bil och bara allmänt följa med så han får följa med till stallet och sitta med mamma i bilen. På vägen ner så kämpade han med andningen hela tiden, så var bara att avbryta och vända hemmåt för att åka till djursjukhuset. Det fick bli slutet. Är inte okej att hålla på att kvävas till döds eller dö på det viset.


Hejdå lilla vakthunden :( Som troget suttit i stalldörrar i 10års tid och vafflat.